Kategoriarkiv: Poesi och Prosa

Tålamodet

Kavel går

tung kavel

tunnar, tänjer

breder ut till bristning

brister, brister inte

brister inte

 

En dikt av Solveig von Schoultz vars ord följt mig och påmint mig om att ha tålamod. Tålamodet är en dyrbar gåva. Som alltid lönar sig.

img_0296

Annonser

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Ljus

img_8905

Hon kom till mig i en dröm

från andra sidan och gav mig ljuset

Lämna en kommentar

Under Photography, Poesi och Prosa, Uncategorized

Jobba

Nu vet jag varför jag jobbar så hårt. Varför jag inte stannar upp utan fyller mina dagar till bristningsgränsen. För så fort jag stannar upp kommer orden, dem flödar ner på ”pappret” eller ner i mobilen.

Det är när jag stannar upp som allting kryper fram och vill ut och ner på papper. Tankar som vill forma sig till små svart bokstäver på ett vitt papper. Ett förtydligande av nuet. Att förstå.

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Timmar och minuter

Sitter på bästa sändningstid i min trädgård

en lördagkväll i början av maj

kvällssolen värmer den kalla luften

svartvinbärsbusken blommar

en humla tycks mig gör övertid och pollinerar i rasande fart

 

ingen frågar humlan om han får ihop det ekonomiskt, om han klarar sig

ingen frågar humlan hur många timmar han jobbar

ingen frågar humlan om han får övertid

eller hur mycket han tjänar

 

våra liv är timmar ören och minuter

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Orden ligger där och väntar

Blev lite vemodig idag då jag gick på kajen i förmiddagssolen, det var någon minusgrad och bryggorna låg klädda i rimfrost och jag minns dagarna som jag vandrat omkring i ensamheten. Jag längtade lite gran till det, den där ensamheten och friheten. Enskildheten. Men det var då. Nu är nu. Och livet är något helt annat idag.

 

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

A rose is a rose is a rose

A rose is a rose is a rose

Lämna en kommentar

juni 27, 2013 · 9:19 e m

#P

Det är måndag den 1 oktober och P fortsätter att mystifiera mig. Men hon är nog bara tråkig. Timid och tyst. När man tilltalar henne ler hon alltid och skrattar men hon kommer aldrig med en följdfråga och hon söker aldrig min blick eller berättar spontant något för mig. Jag har vid flera tillfällen övervägt att bara låta det gå men det är inte min natur att köra det tysta spelet. Jag måste på något sätt komma underfund med hur jag ska förhålla mig till hennes tystnad utan att ta det personligt.  Jag borde inte hänga upp mig på små detaljer men det blir lätt så eftersom vi delar lägnheten och den är ganska liten. Men jag kan inte låta bli att känna en viss irritation över att jag inte förstår henne.

Lämna en kommentar

Under Island/Iceland, Poesi och Prosa