Kategoriarkiv: Island/Iceland

#P

Det är måndag den 1 oktober och P fortsätter att mystifiera mig. Men hon är nog bara tråkig. Timid och tyst. När man tilltalar henne ler hon alltid och skrattar men hon kommer aldrig med en följdfråga och hon söker aldrig min blick eller berättar spontant något för mig. Jag har vid flera tillfällen övervägt att bara låta det gå men det är inte min natur att köra det tysta spelet. Jag måste på något sätt komma underfund med hur jag ska förhålla mig till hennes tystnad utan att ta det personligt.  Jag borde inte hänga upp mig på små detaljer men det blir lätt så eftersom vi delar lägnheten och den är ganska liten. Men jag kan inte låta bli att känna en viss irritation över att jag inte förstår henne.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Island/Iceland, Poesi och Prosa

Stormvind på Island

 

islandigen

Känslan av att jag kunde dö, känslan av att ingen skulle känna saknad, känslan av vinden som slet i mina kläder, vi brottades, och jag skrek av rädsla och fylldes av frihet och adrenalin, en känsla som fick mig att leva.

Lämna en kommentar

Under Foto, Photography, Island/Iceland

Två

Försöker få till ett flow, ett flyt, försöker få två enheter att se ut som ett, det kräver sin tid, sitt tålamod. Ibland är det slumpen som avgör men den är opålitlig. Träning, fokus och koncentration är det som krävs för ett flow…

Lämna en kommentar

Under Foto, Photography, Island/Iceland, Poesi och Prosa

Snöyra

Gick ensam genom gatorna

var ny i stan

gick ensam i den kalla snöyran

kände kylan smita in i kappärmen

förkvällen var här

började frysa

tittade in på det dukade restaurangborden

vikta linneservetter fina vinglas bestick och vita dukar

ännu inga gäster

varje restaurang var omsorgsfullt uppdukat

kände mig inte hemma bland det fint dukade borden

gick ensam genom gatorna

letade efter en ful krog där jag kunde slå mig ner

tittade på det förväntansfullt dukade borden

som väntade på gäster i sällskap om två

såg ingen ful krog med ett bord för en

vandrade hemåt

och tänkte på de sällskap jag inte har

Lämna en kommentar

Under Island/Iceland, Poesi och Prosa

Góðan daginn säger han

Sitter på ett konditori Borgarnes

disken är full av svulstiga bullar

bagarn kommer med tårtor

det är arbetsveckans sista dag

Góðan daginn säger han

det låter mer som ‘gone dying’

Är det här en bra dag att dö?

A good day to die?

Sitter på en utpost i en av världens hörn

fast jorden är rund

det här är egentligen händelsernas centrum

just nu

för mig

bagarn som kommer med tårtor

jag som sitter och skriver

det svulstiga bullarna luft och socker

mitt eget city centrum

här sitter jag

Lämna en kommentar

Under Island/Iceland, Poesi och Prosa

En lovsång till Island

En lovsång till Island

En lovsång till Island, nu säger jag adjö

Du vackra nord atlantens pärla
omsluten av havet
Det är lätt att älska dig, för allt du är, dig fattas inget!
Hård och knagglig, bubblar och pyser
under ytan brinner elden
du är urtiden i nuet

vinden härskar och bestämmer
obönhörlig,  besinningslös
nyckfull och oberäknelig
dig fattas ändå inget

hade sett mig mätt på dig
trodde jag
ser mig omättligt frossa i allt
vattnet
bergen
vinden och havet
hungern för det vackra kan inte dö på denna ö

Kommentarer inaktiverade för En lovsång till Island

april 2, 2012 · 10:58 f m

The story of a girl called Aurora (Norrsken)

Aurora/Norrsken

My first ever attempt of writing a short story was ten years ago. I wrote a story about a girl called Aurora (Norrsken) To illustrate the story I had made carefully childish drawings.

But it was a lousy story.

It was all fantasy. Technically the language and grammar was not good. No facts were straight I just wrote, for the pleasure of writing. I had no clue but I wrote anyway.

A plain story of a girl in human form, dressed in red and yellow, who flew around the world. Aurora had the abilities much like a super-hero. She would just leap into the air and she could move her self from one point to another, like being tele-ported. But it would not be instant. She would ride on the jet stream, they would determined where she would go next.

She leaped through the high mountains of Europe, Hawaii, New Zealand and she would finally settled in on one of Iceland’s mountains. Which one I don’t remember.

I wrote about places I had never been to or made any research about. It was a weak story-line. She was my fantasy, that had come to me in a dream.

Back then I was so proud with no concerns of if it being good or bad.

However, those who read it would say it was good in away you know it was not. With no further comment, the story ended up in a box stowed away not to see the light of day again.

I was discouraged, and gave up. But I have not forgotten.

So here I am trying to catch her, Aurora. I brought the alluring colours so we could talk.

Would she respond?

Yes she did. Once, very briefly.

Then she left me to my own thoughts, I have to pluck up my courage and write again.

Kommentarer inaktiverade för The story of a girl called Aurora (Norrsken)

Under In English, Island/Iceland