Månadsarkiv: december 2012

Havet

havetlit

Det är något med havet som gör att man känner sig liten, något som gör att man inser att ens bekymmer är små. Där stod jag uppe på klippan och såg den ensliga bryggan leda ut i vattnet. Det var bara jag där. I tanken gick jag ut på bryggan klättrade upp och hoppade i. Sedan flöt jag i det blå. Under ytan. Jag stod på land och var mer under ytan än någonsin och hoppades på något slags svar. Men det är som det är med sådana grubblerier det kommer inget svar just då utan när man återvänder hem.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa