Månadsarkiv: juni 2012

Två dagar efter midsommar

Jag sitter bakom ratten och kör. Det regnar och jag kör lite för fort. Från ingenstans dyker det upp en påfågel. Den står mitt på vägen och jag har tur som inte kör på den. Ser i bakspegeln hur den springer undan, in mot Eskekärr, där den har sin hemvist. Själv tänker jag, vilken himla tur att jag inte körde på den, hade inte velat leva med det. En så vacker fågel. Vid Eskesär växer stora rhododendron buskar som vid det här laget precis har blommat ut och vars bruna blomblad snart alla kommer ligga på marken. Om somrarna då  jag var barn brukade vi fira midsommar just här vid Eskekärr. Det var dem bästa av midsomrar där vi plockade blommor längs med vägen som gick ner till stranden och vi hjälptes åt att smycka midsommarstången. Sedan dansade vi.

Vi var hoppande som små grodor och kråkor, slank hit och dit och det var fasligt roligt. Jag tänker på mina lyckliga stunder då jag var barn. Framför mig ser jag rhododendorn buskarna i full blom, det är midsommar och vi står och poserar inför kameran framför det gigantiska buskarna. Den bilden har etsat sig fast i mitt lyckominne. Jag tänker på dagens barn och jag tänker på mig själv som vuxen idag. Det är en helt annan värld vi lever i idag. Den har blivit mer ogästvänlig och mer hänsynslös. Det inbillar jag mig iallafall. Tänker på alla de människor i dag som tjänar så mycket pengar att dem kan slösa och lever som om alla hade det lika bra. Funderar över att det finns människor som inte vet att det finns fattig människor (i Sverige). Hur kan man som en välbärgad person inte ta hänsyn? Tänker på den skam de välbärgade kan betala bort med sina pengar. Pengamänniskor är så upptagna av sina statuslekar att dem helt glömmer bort vilken värld dem lever i.

Som barn vet man ingenting om det, man lär sig när man blir äldre. Man ser hur man faller in i ett större sammanhang. Hur man förvandlas till någon utifrån det man har runt omkring sig. Hur förväntningarna ställs utifrån vilket sammanhang man växer upp i.

Om man som barn aldrig får höra att man duger att det man gör är bra, vad blir man för slags människa då? Om man som barn inte får några förväntningar att uppfylla mer än att falla och göra dåligt ifrån sig, vem blir man då?

Midsommar på Eskekärr var tiden före insikten om min placering, mitt sammanhang, jag var lyckligt ovetande om livet och pengars makt. Livet var endast en solig sommardag på landet då vi lekte lustiga grodor och slinkande kråkor. Det var sommaren innan skolan började.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Jag hör dig

Sitter och skriver försöker fokusera

hör hur du vaknar

kliver upp ur sängen

går till köket drar ut lådan tar fram porslinet

heller upp flingor drar ut stolen och sätter dig

allt det där hör jag och kan inte stänga av dig

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Ett semesterminne

I en av stadens sprickor

har dem hittat en oas

i en av stadens sprickor har de en egen vrå

när vinden drar förbi

slussas frön och annat bråte dit

de möts där ibland och låter känslan gro

det är ingen som ser dem där

där de låter känslan få gro

Lämna en kommentar

Under Foto, Photography, Poesi och Prosa

Vallflickans fötter

Vallflickans fötter

bär spår av åren

sitter på ett ålderdomshem i en trasig välfärd

de lovar ta hand om hennes fötter

men dem ljuger

ger lismande leenden och säger

ingenting

 

vallflickans fötter värker, hon ber om att

få gå

ut och gå

den trasiga välfärden har inte tid

att gå med en gammal gummas verkande fötter

fötter som värker efter skogsgräs och granbarr

ingen har tid

ingen

strunt tänker dem strunt

hennes fötter värker

tvingar ner vallflickans värkande fötter

i säng

gamla fötter ska vila

 

vallflickan trampar ut i sömnen

går ut när ingen ser

går i det höga gräset

å bara ler

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Till boken om svart

Lämna en kommentar

Under Boken om svart

Vid Atlanten

tårarna rann

hejdlöst hysteriskt

som dem gör när allting brister

ulkande ljud

ingen tröst

smet iväg

gick längs med en grusväg som var täckt av gräs

längst upp på en ås

intill vägen växte balsam och björnbär

rev och slet i buskarna

taggarna borrade sig in i mina händer

kände inget förutom den sorg och smärta

som låg i bröstet

telefonen väcker mig ur natten

mina kinder är våta

torkar bort atlantens tårar

förstår, när slutet är här

gör det ont

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa

Fallfrukt

 

Du är inget äpple som faller från trädet

du är pennan som skriver mot  den fria himlen

drar ett sträck ett förtydligande

det står skrivet i stjärnorna

universum är stort

du är inte någon fallfrukt

Lämna en kommentar

Under Poesi och Prosa